Utekväll och seg söndag...

Hade en helt fantastisk kväll igår, hängde med finaste vänner drack ett glas rosé och snackade om allt utom bebisar.. Hann till och med en snabb sväng till Trädgårn, längtade som en galning efter make och bebis, men otroligt värdefullt att "vara sig själv" för en kväll.. Tack fiinaste älskade maken!

Mycket folk på Trädgårn

Dock lite tung i huvudet idag, behövs inte många droppar nuförtiden, har INTE saknat sega söndagar..

Idag har vi sovit, myst och tagit en promenad på söders höjder, nu klurar vi på namn till liten! Tänk att hon snart är en månad! Time flies..

Ikväll blir det Pizza och EM-final.. forza Italien!!!!

Imorgon börjar maken jobba igen, konstigt att vara hemma ensam, han ska bara jobba typ 2veckor och sedan ha semester :)

Lillfis har gjort sig fin för promenad

Tiden går för snabbt, oj vad hon har förändrats på ngra veckor

Sköna Fredag...

Fredagar är så jäkla mysiga, nu när jag är ledig jämt så är iofs skillnaden från de andra veckodagarna inte särskilt stor men på något sätt känns fredag alltid speciell. Umgåtts med trevlig vän på förmiddan och ätit middag hos fina familjen på kvällen, fick till och med smutta på lite vin, åh som jag har längtat!

Brainstormade namn till liten på middagen, att det ska vara så svårt att hitta ngt passande, vi har iofs ett par favoriter men ju längre vi väntar ju svårare blir det liksom, slutar väl med att "vi bara tar ett".

Haft världens snällaste bebis idag! hon är ju vanligtvis ganska missnöjd ett par timmar varje kväll typ från åtta och ngn timme framåt, idag fick hon lite ersättning vid halv åtta, somnade sedan och sov till typ halv elva ammade och somnade om, så nu sover hon så sött i sin säng. Man får passa på att njuta idag, imorgon är en ny dag med nya regler..

Imorgon ska jag ut en liten sväng med underbara vänner, pumpat ur så maken och dotter ska vara hemma själva ngn timme på kvällen, får hålla mig nära hemmet så jag kan springa hem snabbt om det blir kris! ska bli grymt skönt att får ngn timme slippa vara "the milkmachine" med otvättat hår och fula kläder..

Nu ska jag och maken kolla lite serier och sen soooova!!

Alone in bed...

Lillan sover i egen säng, nåväl! Delvis iaf, vi börjar natten så, sedan får vi se..

Mamman har svårt att slappna av, hon är ju typ hela en meter bort...

God natt!

Vill ha!

Nya kläder! 

Jag menar nu när man inte är en tjockis längre kan det ju vara skoj med lite tillskott i garderoben som inte är stormagevänliga....

Får se vad den "feta" mammapenningen tillåter :) lite inspiration nedan...

Skor: Ellos, Jacka: Fashionsky, Shorts: Runwaydreamz, T-shirt: Modekungen, Nagellack och Läppstift: Elf cosmetics 

"Fortfarandenamnlös" 3v och Bvc..

Hej hoj,

Liten sov hela kvällen igår, 1+1=sömnlösnatt.. Knas att vi inte får ngn ordning på det där, skrikiga kvällar - bra nätter och tvärtom.. Nåväl det ordnar sig nog på ngn vecka eller så..

Igår fyllde lillan 3v, hon är en galet pigg och go liten tös som redan fixerar blicken och öppnar händerna för att greppa.. Stark som en oxe är hon oxå. Fantastiskt vad det händer grejer :)

Idag va vi på Bvc för att väga, hon växer på som en galning..

Vikt:
Nyfödd: 3925gr
3 dagar: 3650gr
4 dagar: 3680gr
1v 1dag: 3865gr
3v 1dag: 4200gr

Innan vi gick till Bvc badade vi, vilket liten älskar.. En stund, typ 1minut, men ren och fin blev hon..

Sen blir man ju lite trött och måste vila lite på mammas mage..

Nytt i Lillans garderob...

Idag har varit en bra dag, trots regnskurar och grå himmel, vi sov till halv elva (!) sedan utförde vi den vanliga rutinen, amma-byta-amma-byta-mammanfrukost-byta-tjura-mammaduscha-litensovalitetill-amma-byta-kläpå m.m

Detta tar ju som ni förstår en liten stund, så typ halv tre var vi redo att lämna hemmet, tog bussen (premiärtur) till östermalm där vi besökte mitt gamla jobb, myycket trevligt trots att lillan inte alltid visar sig från sin bästa sida, lite tjorv och gnäll men ack så mysigt ändå.

Liten fick sååå fina presenter från favvomärket Mini-Rodini, Det tackar vi som fasen för :)

Sååå fina kläder!

Eftersom det slutat regna bestämde vi oss för att ta en promenad hem, när vi kom till södermärlarstrand sken solen från en klarblå himmel så vi tog en öl (för maken) och bröstmjölks - paus! Sommar + uteservering = Sweeet!

Mina bebisar..

Midsommar å lite till..

Hej,

Lite frånvarande kan tyckas, vi åkte till landet i onsdags och återvände till staden och uppkoppling först idag, helt vansinnigt vad man (läs jag) är beroende av internetuppkoppling. Trots att jag är helt medveten om det faktum att vi på landet knappt kan ringa ett vanligt samtal försöker jag typ 70ggr om dagen kolla Fejjan och andra livsviktiga sociala medier tills mitt batteri tar slut och jag helt enkelt skiter i att ladda telefonen.

Vi har haft en supermysig midsommar, bara tagit det lugnt, gått promenader, busat med vovvis och umgåtts med släkt och vänner. En helt perfekt första midsommar för lilla tuss! men som man brukar säga borta bra men hemma bäst, typ! skulle gärna ha stannat ett par dagar till, men ändå skönt att komma hem till sitt eget.

Hoppas ni haft det lika underbart!

Lilltuss myser hos pappa

Härliga promenader i idylliska landskap

Vovve i farten

Tuss midsommarfin

Vovvis i himmelriket

Ganska jobbigt med långpromenader när man e liten hund, bra att man kan lifta en bit

Idyllen

Morgonstund..

Har bröstmjölk i mund...

Rackarns vad Tussan (namn snart bestämt) har snuttat på morron, my god jag känner mig helt tom, hungrig som en varg nu!

Nu sitter hon iaf i sin babybjörn och verkar ganska nöjd, ska passa på att äta å duscha nu

Idag ska vi gå till Ringen och köpa en midsommaroutfit åt liten, jag menar de e ju sjukt viktigt med blommig klänning på midsommar!

Äter och sover...

Gör skruttan, mysigt men ganska påfrestande att vara the milkmachine.

Min mamma åkte hem idag, snyft och trist att hon bor så långt bort. Vi hade tänkt att gå på promenad men vädret va så jävla grått så vi gick och la oss istället, vaknade nu efter 2h sömn, så tips till alla nyblivna mammor! Sov när bebis sover, försök inte vara supermom! Det finns gott om tid till disk och annat onödigt roddande och som sagt det nya "jobbet" som milkmachine tar rätt mycket på krafterna till en början.

Mammans kroppsliga status efter 13dgr:

- mage borta (inte tvättbräda men platt å degig iaf)
- nästan fullt återställd i nedre regionerna
- nästan alla gamla jeans går på
- vikt: +2 från inskrivningsvikt (kämpar för att behålla dessa)
- trött, osminkad med mjölkfläckar på tuttarna! Men vettniva?! Jag bryr mig inte ett skit! My time will come!

Bilder...

Se Förlossningsberättelse inlägget innan....

2/6- Hemma från Sös, möblerar om och peppar

4/6-EDA:n har  börjat verka, livet känns lite lättare

Lustgasen är min bästa vän

Liten tuss och trött mamma precis efter förlossningen

Väga och mäta

Stoltaste pappan i stan

Förlossningsberättelse

När lillan kom till jorden....
Min berättelse om "Detaljen"



Innan jag födde lillan läste jag en del förlossningsberättelser och kände att informationen och insikten om hur olika förlossningar är gjorde mig lugn, kände därför att även jag ville dela med mig av min upplevelse, både för min egen del (ett bra sätt att sortera händelserna) men också för att kanske lugna ngn.
Jag hade en relativt lång startsträcka och skulle jag berätta allt i detalj skulle det här inlägget aldrig ta slut, så jag ska försöka hålla det så kortfattat som möjligt och hoppas ni orkar hänga med till slutet :)
För två dagar sedan var mitt beräknade förlossningsdatum, men när jag skriver detta sitter jag med en 12 dagar gammal underbart söt liten tös sovandes bredvid mig och min ögon tåras varje gång jag tittar på hennes lilla lilla ansikte, vilken fantastisk känsla och all den smärta jag kände under förlossningen drunknar snabbt i den lycka jag känner av att ha givit liv till ett sådant underbart litet knyte.


Dag 1 & 2 - 2/6-3/6
Vaknade natten mot lördag av att jag hade ihärdiga sammandragningar och fick vid ett tillfälle ställa mig upp för att få en förvärk att lugna sig, tänkte dock inget mer på det och såg det absolut inte som start på ngt. vaknade vid 11 och gick upp för att käka frulle, ashungrig var jag och längtade efter värsta jättefrukosten, så när jag står där och smörar tusen mackor känner jag hur det lixom blir blött i brallan och vet ganska direkt att det är vattnet, jag springer in på toa samtidigt som jag ropar till F att "fan jag tror vattnet gick", han blir naturligtvis ganska stressad. Jag lugnar mig lite och ringer till förlossningen, dom vill att jag ska komma in på koll på grund av infektionsrisken, väl där kopplas jag till en CTG som visar att aktiviteten i livmodern är relativt hög men att jag inte har ngra direkt onda värkar, en läkare kontrollerar att det verkligen är vattnet som gått (dock långt ifrån allt) och om jag öppnat mig ngt, vilket jag inte gjort så vi åker hem igen med en bokad tid för igångsättning kl 12 på söndagen.
Vi är hemma igen runt tre, käkar Mc Donalds och packar det sista, vi är rätt rastlösa av oss så istället för att vila å ladda så börjar vi värsta ommöbleringen i lägenheten, jag har under eftermiddagen och kvällen rätt lugna men regelbundna värkar som kommer med typ 6 minuters mellanrum, runt midnatt börjar dom komma glesare men göra bra mycket ondare, jag försöker vila och ställer mig i duschen när det blir för smärtsamt, runt fyra lyckas jag somna och sover helt ok fram till halv nio. Halv tolv börjar jag ha riktigt ont och trycket nedåt känns helt annorlunda, har även väldigt jobbigt och ont av att hon rör sig som en galning i magen, varje gång hon spjärnar emot känns det som mitt blygdben ska gå i tiotusenbitar.
Jag ringer till Sös på utsatt tid och säger att jag gärna vill komma in, vid det här laget gråter jag, både av utmattning och smärta, får då informationen att det är fullt på Sös, typ överfullt, men BM som jag pratar med tycker absolut att jag måste åka till ngt sjukhus för koll, hon kontaktar Huddinge åt mig och dit är jag välkommen.
Vi är där runt ett, en CTG- kurva  och ngra kontroller senare skrivs vi in, jag har nu öppnat mig futtiga 1,5 cm, men istället för att jag ska måsta åka fram och tillbaka till Huddinge beslutas att vi får stanna. Jag får Bricanyl för att stoppa värkarna och få möjlighet att sova vilket JAG gör i typ 2 timmar, kan dock inte säga samma om min Bejbi som rör sig som en galning i magen och mörbultar både mitt revben och bäcken. Vid sju på kvällen bestämmer barnmorskan att vi ska flyttas till ett annat rum där det finns två sängar så vi kan vila lite till och hoppas förlossningen sätter igång av sig själv. Jag har rätt jobbiga och regelbundna värkar hela kvällen/natten och vid 03:45 står jag inte ut längre, jag ringer på BM och säger uttryckligen att jag nu vill starta igång förlossningen för jag orkar INTE mer, jag är nu öppen dryga 2 cm (YAY) jävla skitvärkar som inte ger ngt! jag flyttas till förlossningssal (samma som dagen innan)


Dag 3 - 4/6


4:30
Tillbaka på förlossningen, jag borde vara astrött eftersom jag inte sovit typ ngt alls på två nätter, men jag känner mig mest peppad och tycker att vi nu måste få nåt slut på helvetet (som det kändes då) lite visste jag då att helvetet knappt börjat.


Ca 5:00-6:00
En kvinnlig läkare som jag inte minns namnet på kommer in i rummet för att sätta en ballong som ska hjälpa öppningsprocessen på traven, jag gillar henne instinktivt inte alls och när hon börjar greja därnere är hon sjukt hårdhänt och jag tappar fokus totalt, BM blir stressad och tappar grejer medan F och en undersköterska gör allt för att lugna mig, efter vad som känns som en evighet avslutar hon sina försök och rekommenderar att värkstimulerande dropp ska sättas istället. Droppet sätts 5:30 och värkarna kommer ganska snabbt igång på riktigt, jag kan till en början ganska lugnt andas mig igenom värkarna, men smärtan ökar rätt snabbt.


8:15
Jag börjar ha riktigt ont men kämpar mig igenom varje värk med att bara andas, F är grym och peppar mig så gott han kan, jag är nu öppen 4cm (jävla skitvärkar återigen)


9:00
Smärtan börjar kännas helt omänsklig och värkarna går från 0-100 på en gång och kommer typ utan uppehåll, BM förslår att jag ska testa lustgasen men jag är för fokuserad på att parera värkar för att ge den en riktig chans, jag lyckas dock på ngt sätt vänja mig vid den och den hjälper ok, dock tror jag den hjälpt bättre om jag fått möjlighet att börja med den tidigare, jag ber om EDA och BM kontaktar narkosläkaren, vad som sker tills EDA:n sätts har jag dålig koll på.


10:00
En helt fantastisk Narkosläkarkvinna äntrar rummet med sin AT-läkare i släptåg, hon ser mina tatuerade armar och frågar om jag har ngn på ryggen, jag säger ja och ber om ursäkt för hur den ser ut (tror hon brydde sig lite om det) jag förklarar nog oxå att det är en ungdomssynd och kanske till och med hur och när "konstverket" skapades på min "nästansvank" (den hamnade lixom snett redan från början) hon vill ju fortfarande bara kolla att det överhuvudtaget är möjligt att sätta en EDA. Tatueringen är ju naturligtvis inte bara ful utan oxå ganska dåligt placerad, men den underbara kvinnan till läkare lyckas sätta bedövningen iaf, hon är helt fantastisk och låter mig i lugn och ro andas för att sätta bedövningen mellan värkarna. Efter typ 20min hamnar jag i himmelriket, så jäkla skönt att ges möjlighet att slappna av och fokusera, värkarna känns men bara som ett tryck, jag lyckas nog till och med sova en stund.


11:00
Fortfarande öppen 4cm, mår bra och EDA:n sitter som ett smäck, har återigen ny BM, när hon kontrollerar hur öppen jag är känner hon en fosterhinna (man kan tyligen ha två) denna har inte spruckit vilket har saktat ner processen, hon sätter en skalpelektrod på bebisens huvud och spräcker samtidigt fosterhinnan (detta tycker man ju att ngn kunde ha känt lite tidigare) massor av vatten rinner ut.


12:00
Vi käkar lunch, pannkakor med sylt och glass! såå jäkla gott! Jag och F har sedan EDA:n haft rätt skoj och han skrattar åt min heliumröst som jag får av lustgasen (som jag nu utvecklat ett sorts osunt förhållande till) jag messar, bloggar och ringer runt till folk för att dom ska få höra hur rolig min röst låter.


13:00
Kontrolleras av BM återigen, fortfarande bara öppen 4cm, sjukt irriterande och tydligen finns det visst en tidsgräns där man anser att förloppet går för långsamt och alternativ (kejsarsnitt) tas under övervägande, jag säger dock tydligt att jag gärna undviker kejsarsnitt så länge bebisen mår bra, jag känner mig konstigt nog superpigg och blir nästan ledsen av tanken på att inte få föda naturligt. Droppet ökas rejält 80ml/h), jag rör mig så mycket som möjligt för att speeda på lite


14:45
Värkarna har tilltagit och börjar kännas lite trots EDA:n. jag undersöks igen och är nu öppen 6cm, fortsätter stå upp och 15:15 är jag öppen 7cm, äntligen börjar det hända något.


17:00
Trodde jag ja... fortfarande bara öppen 7cm (droppet har mellan 15-17 ökats från 80 till 100,120,140) Här börjar ngt obehagligt hända, jag får vid varje värktopp en sjukt läskig krystvärk och det känns typ som att jag ska skita ut en gigantisk sten, BM frågar "du krystar väl inte nu?" Näää säger jag, INTE JAG! min kropp typ krystar av sig själv, och tricket är ju att bebisen liksom ska vara redo och i position när krystvärkarna kommer, annars ger dom liksom inte ett skit, bara en superläskig känsla. Min livmoder är vid det här läget riktigt less på att jobba, därav fenomenet. Jag bollas runt i olika ställningar för att skynda på öppningsprocessen, ståendes, sittandes på "ngtslagskonstigpotta", sitter på boll (hjärtljuden går ner av detta så det slutar jag skyndsamt med) lustgasen ökas på och jag börjar vara helt tossig, snackar helt enkelt i nattmössan. Ngn gång här kommer en läkare in och tar ett Laktatprov på bebbe för att kolla hur hon mår, tydligen toppen så han önskar bara lycka till (tror jag bad om ursäkt 1000ggr för att det kändes som jag bajsade på honom, gjorde dock inte det:)) Här gör värkarna ont trots EDA:n och jag undrar om dom inte kan sänka droppet lite så jag får vila.. men oh noo.. kämpar vidare i dimman!


18:00-19:00
Droppet ökas på till 160 och sedan 180, vid 18:30 är jag öppen 9cm, en äldre lite mer erfaren BM tillkallas av min ngt yngre sådan hon kollar och säger att det bara är bara en liten "flik"på vänster sida kvar, jag blir tillsagd att ligga på vänster sida för att denna flik ska utplånas, jag är typ helt borta vid det här laget och snackar om diverse superskumma grejer, ni vet när man är mitt mellan dröm och verklighet och lyckas liksom prata högt om drömmen innan man snabbt fattar att man fortfarande sover. Jag pratade om Ryssar och vilka som var "bjudna" eller inte och annat askonstigt, för att i nästa andetag vara helt klar och säga "shit va jag snackar gojja!".


19:00-19:55
Jag tvingas upp på knä för att bebisen ska sjunka ner i bäckenet ordentligt, här var jag så jävla trött, utmattad och påverkad av smärta och lustgas att hela grejen med att vända mig och ställa mig på knä var typ en ansträngning utan dess like och jag var på riktigt jävligt förbannad över detta faktum, jag har typ ingen aning hur länge jag stod lutad mot sängryggstödet, men det kändes som en evighet, 19:55 är jag fullt öppen men bebis har fortfarande inte sjunkit ned mot bäckenbotten. Efter det här minns jag inte mycket, men jag antar att vi kämpade vidare ståendes eller på knä. Någon gång lite efter detta kopplas EDA:n ur så jag ska känns krystvärkarna bättre, under denna tid höjs även droppet till 200


21:20
Är bebisen startklar, droppet ökas på 220, 240, 260 & slutligen 280, jag har fått ny BM och undersköterska, två stycken helt fantastiska kvinnor med fast hand som tittar på mig och säger med stadig stämma att nu ska vi se till att denna lilla bebis kommer till världen. jag känner mig 100% trygg och helt klar i huvudet. BM som jag tror hette Yvonne coachar mig helt grymt hur och när jag ska krysta. 


21:30 
Börjar jag krysta, denna del var helt fantastisk (eller för mig iaf) detta på grund av att jag ges möjlighet att påverka och trycka undan smärtan när värkarna kommer, de första krystvärkarna händer inte supermycket, men bebisen kommer längre ner och det hör ju liksom processen till. Min make är ett helt fantastiskt stöd och peppar mig så sjukt jäkla bra, efter ett par krystningar säger BM att huvudet syns och undrar om jag vil se "nej förihelvete" skriker jag, men ångrar mig sen och tänker, kan vara once in a lifetime jag får se ett huvud sticka fram ur mina nedre regioner, så jag kollar och skrattar åt den absurda synen. 
Jag trycker på 3-4ggr/värk sista gångerna, huvudet ploppar fram å halva kroppen haha sen tog min värk slut, helt sjukt Tussan fick hänga ut från midjan i väntan på nästa värk, felix som inte sett sjutusen nyfödda halvvägs ute i sitt liv, blev livrädd, hon va ju inte röd och skrynklig utan vit och blå, han trodde typ hon var död, ny värk och på ett tryck var hon ute och på min mage, gnällde lite gulligt och tittade på oss med ett öga (det andra var igenkladdat av fosterfett)


 Vilken känsla!! för mig var det dock inte en våg av kärlek och allt det där, mer en känsla av förundran och nyfikenhet, jag räknade tår och fingrar och dubbelkollar att det verkligen är en tjej, tittar upp på min underbara make och säger "men herregud det är ju en liten människa, vad har vi gjort, hur ska vi klara det här" (skrattandes förstås) Jag kände mig helt tagen av stunden.


En liten snabbkryst senare var moderkakan ute, BM kollade att den såg bra vilket den gjorde, jag frågade typ direkt om jag spruckit till Kina, men icket!! bara småsprickor som inte behöver åtgärdas. Fan va coolt, jag sprack inte alls!


22:31 
Föddes en helt fantastisk liten tös som efter allt kämpande mådde hur bra som helst, hon är det sötaste finaste jag någonsin sett och även om det krävdes smärta, tårar och massor av tålamod för att äntligen få träffa henne var detta värt varenda sekund!


Hon fick fin fina Apgar, efter 1 minut: 9 och efter 5 minuter: full pott (10)


Vikt: 3925gram Längd: 51cm


Trots en väääldigt lång process och massor av obeskrivlig smärta har jag en otroligt positiv upplevelse av min förlossning, på frågan om jag skulle göra det igen svarar jag SJÄLVKLART! 


Att föda barn GÖR ont, det ÄR jobbigt, läskigt och ibland helt förjävligt men det är också spännande, överväldigande och helt naturligt! Jag funderade på en rackarns massa saker innan, typ "bajsanersigochandraläskigavätskoråsånt" inget av detta märkte jag det allra minsta av (och inte maken heller för den delen) Det är självklart inte kul att föda barn, men det är heller inte fruktansvärt, jag är så jäkla stolt och glad att jag gjort det och skulle som sagt inte tveka en enda sekund att gå igenom det igen.


De här var min berättelse, hoppas ngn av er orkade läsa till slutet :) Bilder kommer i separat inlägg

Godmorgon...

Och sorry för dåligt uppdaterande, men ni som har nya små snuttisar vet hur mycket tid det tar och amningen, har inte speedat på min hjärnaktivitet haha vi fixade lite här hemma igår och jag gjorde typ en grej i timmen, resten av tiden gick åt till att stirra rakt ut i luften, maken kommer bli tokig på min ineffektivitet.

Natten har varit super, liten har sovit nästan hela natten med undantag för lite bajsblöjsbyte och mat..

Idag kommer snutts mormor hit från norrland, skönt med markservice i ngra dagar, ganska missnöjd snutt som blev tvungen att göra sig anständig för det fina besöket, vanligtvis är blöja the grej of the day..

Mamman aka. Jag, kommer att väga 3gram inom kort om snutt fortsätter äta såhär, har bara typ 5kg kvar till ursprungsvikt efter en vecka å då har jag knappt rört på mig alls, fasen! Diggar INTE att väga för lite, ser inte klok ut, hade hoppats på att få behålla några gravidkilon, får trycka i mig mat från nu!

Förlossningsberättelse kommer imörrn..

Liten är mer och mer vaken så har lyckats få ngn bild med öppna ögon..

Ha en fin dag!

Time flies...

När man har en liten bebis, vi har fullt upp dagarna i ända med att försöka hitta ngt slags rutin, och när en infinner sig är den som bortblåst nästa dag.

Har haft ngra tunga kvällar och nätter sedan vi kom hem från BB, skruttan kom inte igång med amningen förrän vi var hemma (hon va väldans trött efter lååångt förlossningsarbete) vilket ledde till att första kvällen blev jätteskrikig på grund av magont, både jag och maken stod som handfallna och kände oss som väääärldens sämsta föräldrar, mammahjärtat går verkligen i 2000 bitar av gråt och tandagnisslan och lika många tårar har ramlat ner för mina kinder.

Dagarna och eftermiddagarna går hur bra som helst fram till typ nio/tio på kvällen då börjar tårarna spruta och vad vi än gör är hon helt otröstlig en lång stund, BM sa att vi kunde testa semperdroppar om det inte blev bättre, jag hade egentligen tänkt vänta ngn vecka till, men eftersom det inte skadar så testade vi idag, tar väl iofs nån dag innan man märker effekten.... men peppar peppar, hon åt runt 22 utan trassel och ligger nu och sover lugnt och skönt i sitt nest bredvid mig.

Vi har även testat lite olika sovmetoder, en kväll/natt sov hon hela tre timmar i sin egen säng, dock hade mamman (jag) väldigt svårt att slappna av och var tvungen att gå upp och kolla om hon andades lite då och då, vilket resulterade i en astrött mamma som sov med bebis i fåtöljen efter nästa amning (aj aj ryggont) så hon får nog sova i sitt nest mellan oss en stund till.

Förövrigt har vi mest myst, haft besök och varit på vår första barnvagnstur (bebis sov heela tiden), jag börjar känna mig lite instängd och längtar ut från lägenheten, gick en sväng på apoteket idag men längtade mest hem till liten haha.

Mammans kroppsliga status efter nästan 1 vecka:

- Magen har nästan dragit tillbaka sig helt, är dock inte skitsnygg å fast (rekommenderar verkligen gördel)
- Nedre regionerna börjar återhämta sig (sprack ju inget, så bör inte ta så lång tid)
- Vikten har jag inte tagit reda på ännu, hade sjukt mycket vätska i kroppen efter förlossningen, mina fötter såg ut som två bullar med tår (tydligen ett resultat av massa värkstimulerande dropp) så bestämde mig för att vänta lite för att slippa besvikelsen.

Har påbörjat min förlossningsberättelse, är nog klar om ngn dag (försöker tyda journalen för att klura ut vad jag gjorde under mina dimmiga stunder)

Något namn har vi inte heller ännu, galet svårt det där!! återkommer i frågan...

Oooh just ja.. en sak till! Nico, "Fröken" Sara och Ilkka, jag har ordnat så ni får testa REF produkterna, läs mitt svar på era kommentarer.

Har inte lyckats få någon bild när hon har öppna ögon en riktig tröttskit

Heltidsysselsättning..

Sitter och stirrar på djuupt sovande dotter, å petar typ var 5:e sekund oxå förstås.. Herregud vad tid det tar att stirra och peta..

Testade att sätta mig framför tv:n men det va lixom inte så avslappnande så jag återgick till stirrande och petande..

Går stirra å peta instinkten över ngn gång? Annars får jag lov att quitta mitt dayjob..

Oj oj oj!

Försöker verkligen hitta tid att Blogga men sedan vi kom hem igår kräver liten min FULLA uppmärksamhet, hon har tre mode: sova, äta, skrika

Påfrestande men mysigt! Hoppas hyfsade "rutiner" ordnar sig ganska snart!

Pendlar mellan typ eufori och "jagärenkassmamma" men gissar att det typ är normalt.. Eller?

Förlossningsberättelse och övrig update kommer ska bara amma i några år först :)

Hembesök av BM imorse, vi försov oss så va helt nyvaken och liten med obytt blöja när hon anlände haha..

Liten vägde vid födsel 3925gr igår droppat ngt till 3650gr men nu påväg upp igen, lillklump haha

Amma å så..

Ja herregud! Det här med amning är ju en hel vetenskap! Vår rumpnissa somnar heeela tiden när hon ska äta! Lixom operation tvångsamning just nu.

I övrigt längtar vi hem som fasen, jag vill äta min egen mat å duscha i min egen dusch, typ nu!

Vi kunde ha fått åka hem idag, men hade då blivit tvugna att återvända på PKU test imorrn å då stannar jag hellre..

Se film, sova och amma ska jag göra ikväll (mest amma gissar jag)

Känner mig som en mullvad eftersom jag inte sett dagsljus på flera dagar!

Men vår dotter verkar trivas iaf❤

Tillslut så...

Tog "bara" i runda slängar 20timmar (3 dygn efter första droppen vatten) men nu är hon här, superfin och snäll på alla sätt å vis nästan 4kg tung å 51cm lång (nån som vill ha sprillans bebiskläder i size 50? Passar liksom dåligt)

BM hade ju tippat på en liten bebis med ankomst 14:e juni, jag fick en stor rackare 10dgr tidigt.. Tänk om jag gått tiden ut! Elefantbebis hej!

Är på BB och softar så bloggar om upplevelsen när jag är hemma igen.

Still no bejbi..

Men en jävla massa lustgas och EDA...

Fan va trivsamt livet blir av den kombon..

Bejbiskrutt vill inte ut, iofs fullt förståeligt, min "glada" stämma under värkarna i morse måste ju verkligen locka..

Uppdatera lite...

Är på Huddinge förlossning, har varit här sedan kl:13 typ, fick bricanyl för att dämpa värkarna och få möjlighet att vila, så det är de vi gjort till nu.. Vilat oss lite!

Värkarna har startat igen och alternativet att sätta igång ytterligare diskuterades, men vi valde att flytta till en "sovaöveravdelning" för att se om det inte startar av sig själv igen. Ja menar jag har ju typ 3 värkar på 10min och dom blir starkare så valet mellan "pumpauppngnballong" eller vila lite kändes fasen enkelt!

Tydligen ganska vanligt med dåligt värkarbete när vattnet går såhär tidigt.

Jag har tyvärr tappat peppen lite och överväger att skita i hela grejen haha men det alternativet fanns inte att välja.

Jag kämpar vidare här! Kanske har jag en bebis innan hösten!

Ingen bebis...

Ännu, så långt ööögat kan nå (för er som undrar :)

Jag mår ok, lite trött efter en natt med värkar, men vaffan, ba att bita ihop..

Fullt på Sös när jag ringde nyss, så får åka nånannanstans ist..

Inget nytt..

På föda bebis-fronten.

Jag ligger på soffan och kollar mästarnas mästare, hade rätt regelbundna värkar tidigare, nu har dom avtagit lite men när dom väl kommer så gör det rätt ont.

Försöker ladda med mat och vila, inte riktigt sovatrött, men försöker vila iaf...

Känns rätt ok att vara hemma och ladda, hade jag blivit tvungen att stanna tidigare idag hade jag känt mig stressad och oförberedd..

Har en bokad tid imorgon kl 12:00, antar att dom vill kolla rätt frekvent när vattnet går lite tidigt, jag är ju bara i v 38+2

Vi fick för oss att städa och flytta om som galningar när vi kom hem från BB haha, typiskt oss!

Städar..

Dricker cola å vilar lite då å då!

Undrar om det blir ngn bebis inatt?!

Spännande!

EGENTID...

Följer ju lite bloggar till höger och vänster, bland annat DENNA, Här skriver Emelie och Anders  om sin väntan på barn...och dom har väntat jättelänge.

En adoption kan verkligen ta lång tid det är ngt jag lärt mig av att läsa deras blogg. Detta leder förstås till otålighet och ibland ilska och bitterhet vilket då och då kan genomlysa inläggen, med all rätt eftersom det är Emelie och Anders blogg och dom måste få skriva exakt vad dom vill i den. Dock är det egentligen inte det detta inlägg ska handla om, varken om Anders och Emelies adoption eller det inlägg  Emelie skrev för ett tag sedan som väckte starka reaktioner om ditten och datten, en kommentar hon fick var (saxat härifrån)


"Försök leva under tiden. Lever man bara för den den dagen man ska få ett barn är risken att man blir djupt förtvivlad den dagen barnet kommer. Jo för att få barn är en enorm inställning och inte bara en dans på rosor! När man fått barn kan man ångra att man inte njöt lite mer av sitt liv innan och man behöver verkligen något att falla tillbaka till när det kommer tuffa perioder. Ja alltså att du och Anders kan göra saker tillsammans som inte inkluderar ett barn"


Det var denna kommentar som fick mig att vilja reflektera över alla goda råd man får innan man fått barn, typ: "passa på att sova nu, för när du fått bebisen då blir det ingen sömn på miiinst ett år" eller "ojojoj ta vara på egentiden, ät middag på tu man hand, gå på bio, för när bebisen är här då är det slut med egentid"

Först och främst I signed up for this! för några månader sedan så tackade jag ja till "jobbet" att först vara gravid och sen ta hand om ett barn resten av livet, jag läste arbetsbeskrivningen (ngt luddig iofs) innan jag skrev på och jag är fullt medveten om att mitt liv kommer att förändras radikalt. Allt detta kommer jag att på egenhand upptäcka, naturligtvis är jag supertacksam för alla omtänksamma råd missförstå mig rätt, jag kommer helt garanterat att på samma sätt rådgiva förstföderskor som kommer efter mig.

Mitt problem med att råda folk att "ta vara på tiden" är att jag just nu faktiskt typ BARA är gravid och totalt och fullt ointresserad av att gå på bio eller käka middag på tu man hand, allt jag och maken gör genomsyras av det faktum att vi inom kort ska bli föräldrar på gott OCH på ont, jag VILL fokusera på min kommande bebis just nu och IIINGET annat.

jag kommer naturligtvis att tänka tillbaka sen och "ångra" att vi inte värnade om egentiden, men just nu är det liksom ingen prioritet, när man väntar på något är det just det man gör.. Man väntar och väntan medför tankar, funderingar, planering ja you name it detta styrs av hjärnan och vare sig jag vill eller inte så kan jag inte riktigt påverka hur hjärnan funkar!

Och en sak till förresten, tro inte att jag och maken BAAARA sitter här hemma och tänker och planerar bebis, nä naturligtvis inte, vi gör massor med saker på tu man hand, för det e precis det vi är just nu, två och inte tre, sen när vi blir det anpassar vi oss efter den situationen!

SÅDESÅ!

Och förresten, började på detta inlägg typ 11 imorse, men sen gick mitt vatten :)

Ska nu äta Mc Donalds och ta vara på mina sista timmar av "EGENTID"

IKEA PS 2012

Som vanligt lite knivigt med sömnen så satt och surfade runt efter en ny soffa, vi har en helt fantastisk Chesterfield med grym Patina som vi fyndade för en femhunka för ngt år sedan, dock är den inte superduperjätteskön.

Är ett jättefan av Ikea, men brukar hålla mig till basgrejer när jag handlar där, alltså i vårt hem är typ stora grejer som garderober, säng och kök från Ikea, övrig inredning är en mix av loppisfynd och nyare saker, det viktigaste tycker jag är att grejerna förmedlar ngn slags själ.

Mitt soffsurfande ledde mig till Ikeas sida och den nya PS-kollektionen för 2012, shit! skitsnygga grejer!

Önskar vi bodde liiite större, vill typ ha allt nedan!

Jag har bara..

Regn hos mig..

Trist väder ute, jag skulle egentligen ha åkt och fikat med Janniche och hennes fina dotter Rio, men på grund av att hela världen är dyngsur så sköt vi på det.

Istället har jag gjort lite avslutande jobb, dock tar saker väääldigt lång tid så effektivitet är INTE mitt förnamn för tillfället, men jag tror att man är ursäktad med en förlossning runt knuten.

Inga nya tecken på att det närmar sig har dykt upp, kanske lika bra, jag ska ju tvätta mattor imorgon OCH jag har inte köpt bebisfilt än (livsavgörande)

Tänkte jag skulle tipsa om ngra helt grymma hårprodukter!

Ni som känner mig vet att jag i typ hela mitt liv jobbat med hår och make, dock har den handgripliga delen av detta sista åren tagit mindre plats och projektledandet har varit min huvudsakliga uppgift. På mitt senaste jobb (innan plugg och filmtjosan) var jag bland annat del av att ta fram en treatmentline som lanserades för ett tag sedan.

4st shampon med tillhörande conditioners som är sulfatfria och innehållande en massa trevligheter som typ lingon , valnöts- och arganolja, min absoluta favorit i denna serie är Repair shampo och balsam, helt grymt när man är en sån som vill ha en direkt känsla, alltså mjukt och lent lättkammat hår direkt efter man tvättat det, HATAR trassel.

Nu är ju jag lite part i målet, men jag har under mina tvåhundraelva år i branschen testat en jäkla massa produkter, och for real så kan jag inte leva utan dessa.

Dom går att köpa Här till bargain pris, men jag kan nog fixa ett litet kit om ngn är sugen på testa?

Så om ngn av mina 5 läsare (som inte tillhör familjen, för vafasen ni får ju ändå) vill testa, skriv en kommentar!

Nu ska jag gå på babyproffsen å köpa en filt!

Tjopp tjipp!

Trött tröttare söt...

Tänkte få med mig den här på en promenad.. Får nog vänta lite!

Trångt..

På alla sätt å vis..

Godnatt ❤